Finland överraskar som husbilsland.

Av | 3 juli, 2022

Efter en lugn natt på IKEA-parkeringen i Haparanda, tankade vi husbilen en sista gång i Sverige och åkte över gränsen till Finland. Själva gränspasseringen märkte vi knappt, men vi märkte fort att vi inte förstod lika mycket av det som stod på skyltarna…

Vi började med att göra en avstickare till Kukkolankoski, som ligger på andra sidan Torneälven i höjd med svenska Kukkolaforsen. Vi har varit där en gång tidigare, men det blev en mycket snabb visit på grund av en regnskur. Det finns mycket mera att se på den svenska sidan, men det var trevligt att strosa runt och titta även på den finska sidan. Det pågick sikfiske på det traditionella sättet, med håv, från bryggor som ser rätt så rangliga ut. Ingen ramlade i vattnet, och vi såg ingen fånga någon fisk heller, men kul att titta en stund i alla fall. Denna gång var det strålande sol och vi kände att vi kunde titta runt utan att behöva rymma vädret. Svenska sidan har mycket mera att bjuda på, men Kukkolankoski är också intressant.

Sikfiske pågår i Tornälven.

Resan fortsatte mot Rovaniemi och ett stopp vid Polcirkeln och Santa Claus Village. Vi har korsat polcirkeln ett antal gånger tidigare på våra resor norrut i Norge och Sverige, men det var rolig att korsa den på ett nytt ställe. Med 29 grader och strålande sol, så kändes det inte precis som om vi var på väg norrut, men nu är det check här också. Vi gick även in och kollade till Tomten, som inte ville fotograferas (utan att få betalt), och vi kollade runt lite, med tyngd på lite, i souvenirbutikerna och utomhus på området. Lite väl kommersiellt för vår smak, och med det kanonvädret vi hade, så kändes det inte så juligt heller…

Polcirkeln

Under tiden vi var i Tomtens landsby stod husbilen parkerad på en del av parkeringen som var tillrättalagd för husbilar. Stora fina platser där kan man säkert övernatta också, men vi tyckte inte en asfaltparkering, nära vägen, utan skugga med runt 30 graders värme var en bra plats att slå läger redan vid tretiden. Redan innan vi åkte dit hade vi varit till ställplatsen som finns lite norrut på andra sidan stora vägen. Den kostade runt 250 kr och hade all service, men den såg väldigt ödslig ut och även där saknades skugga. Vi var även till Shell-stationen på andra sidan vägen. Där finns en ställplats med platser till 15 euro/natt, men den såg inte heller så inbjudande ut. Där fanns dock gråvatten och latrintömning som vi fick nyttja utan att betala något.

Som ni förstår, så ratade vi alla tre platser vid Tomtens landsby och åkte vidare. Cirka 1,5 mil norr om Polcirkeln hittade vi en jättetrevlig rastplats med P-fickor där man kunde stå över natten. Rastplatsen heter Vikaköngäs och var jättetrevlig. Den ligger relativt nära vägen, men vi plågades inte av trafiken. Vi tyckte däremot att det var skönt med lite skugga från träden, och det fanns en fin promenadslinga längs älven. Det fanns även dass, som inte var så fräscha, en grillplats med stora fina vindskydd och möjlighet att slänga sopor. Det går en hängbro över älven i ena ändan av området och där var det även skyltade vandringsleder.

Fin miljö vid Vikaköngäs

Dagen efter blev det en liten morgonpromenad innan vi åkte vidare. Vi hade inget bestämt mål för dagen, annat än att fortsätta norrut i Finland. Vi hade inte åkt så långt innan vi fick syn på en skylt om en ställplats vid en restaurang. Vi var i behov av vatten, så vi kollade om vi kunde fylla, och det gick fint. Det fanns även toatömning, och det ville de ha 5 euro för. Skönt att få det fixat efter några fricampingnätter.

Efter ett par stopp för glass och för att tvätta av några miljoner myggor från framrutan, parkerade vi i skogen utanför Enare, på en plats som heter Juutua i den gröna Ställplatsappen. Även här fanns det flera fickor och områden att parkera och slå upp tält, och det fanns även eldningsplatser vid några av dessa. Vi såg både fiskare och folk som badade, och om vi fattade rätt, så finns det en vandringsparkering i närheten. Vi gjorde en liten kvällspromenad för att se om vi kunde hitta den, men det blev för varmt, så vi vände innan vi kom så långt.

Fin plats i skogen.

Efter en varm natt åkte vi de sista milen genom Finland och in i Norge utan några flera stopp. Vi hade väl egentligen inte så många tankar om hur det skulle vara att åka husbil i Finland, men vi blev i alla fall positivt överraskade. Vi hittade två fina fricampingplatser och vi hittade också möjlighet att både fylla och tömma våra tankar längs vägen. Vägarna var fina, och här och där dök det upp lite sevärdheter och några städer, även om det var mycket skog och i bland långt emellan att det hände något. Denna gång var det en transportsträcka för oss, men Finland ryckte upp på listan över resmål för framtiden. Har du åkt husbil i Finland? Berätta gärna dina erfarenheter i en kommentar.

PS! Om ni vill veta hur vi handskas med myggen här i norr, så finns det lite tips i filmen som motsvarar detta blogginlägg.

Länkar till sånt som nämns i detta blogginlägg:

Nu drar vi norrut (blogginlägg om resan norrut genom Sverige)

Äntligen åker vi norrut (film om resan norrut genom Sverige)

Finland överraskar (Filmen som motsvarar detta blogginlägg)

En reaktion på “Finland överraskar som husbilsland.

  1. Pingback: Framme i Norge - Kirkenes och Grense Jakobselv - ReiseLinda

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.