Från Värmland till Vildmarksvägen

Av | 30 juni, 2020

Efter första semesterveckan åkte vi norrut från Sysslebäck i norra Värmland med målet att få se lite fjäll. Planerna hann ändra sig ett par gånger redan timmarna efter avfärd, och siktet ställdes efter ett tag in på Vildmarksvägen. Men innan vi kommer så långt här på bloggen så tänkte jag berätta om vägen dit. Den bjöd nämligen på lite härliga upplevelser den också.

När vi åkte från Sysslebäck hade vi tänkt åka till Sälen, men efter mindre än en timme i bilen så ändrade vi oss och bestämde oss för att åka till Idre Fjäll. Idre Fjäll har vi besökt flera år i följd i samband med konferenser för en del år sen. Konferenserna hade som oftast fullspäckat program och näsan ingen tid att se oss omkring. Förutom en runda golf ett av åren och att Pär varit till Trollvägen hade vi bare hört om Städjan, Nipfjället, Nipgubben och så vidare, så nu tyckte vi det var dags att utforska lite närmare.

Då vi kom i väg sent fick det bli ett stopp längs vägen och valet föll på ställplatsen Lokarakan Syd lite norr om Älvdalen. En enkel ställplats med stora platser längs Österdalälven. Där hade vi en lugn och skön kväll innan vi drog till fjälls!

Fin kväll vid Österdalälven på vår väg norrut.

När vi kom till Idre fJäll valde vi att fortsätta direkt till Nipfjället innan vi började fundera på vart vi skulle övernatta. Vi parkerade först på vinterparkeringen och kollade runt lite och loggade en geocache. Sen fortsatte vi upp till sommarparkeringen. På vägen dit passade vi på att testa synvillan vid den så kallade Trollvägen. Där ska man frikoppla bilen, och kolla åt vilket håll den rullar. Den rullar som ni förstår inte åt det förväntade hållet!

Så går det till vid Trollvägen.

Väl uppe på sommarparkeringen gick vi en runda och kollade på de härliga vyerna.

Lillnipen
Fina fjällvyer

Tillbaka vid bilen insåg vi att vi hade parkerat bredvid bloggarna 365Degrees, så vi knackade på och sa hej och pratade lite innan vi gick in till vårt och funderade på vägen vidare. Jag var egentligen sugen att gå upp på Lillnipen, som såg ut som en relativt enkel vandring, men vi hade inte ätit lunch och Pärs rygg ville inte vandra, så vi tog en liten fruktstund och åkte vidare. Vi bestämde oss dessutom för att det fick räcka med Idre Fjäll och tog vänster mot Fjätervålen innan vi kom tillbaka dit. På vägen ner hälsade vi på Nipgubben och mötte Instagrammarna Aventyramedoss, något vi insåg senare.

Nipgubben håller koll!

Det var en trevlig smal väg som tog oss upp på hela 854 meter, endast 20 meter lägre än högsta punkten på Vildmarksvägen och vi hamnade såklart mitt i en flock renar längs vägen! Vi hade funderat på övernattning i Fjätervålen, men när vi kom dit såg det inte så inbjudande ut så vi åkte vidare och hamnade tillslut på en ställplats i Mosätt där vi fick en fin plats vid vattnet.

Nästan helt ensamma, platt vatten och härlig väder!

Dagen efter hälsade vi på en av Pärs före detta kollegor som har ett hus i närheten och hörde av sig när hon såg i sociala medier att vi var i närheten. Sen blev det en favorit i repris på Ångsta Camping strax innan Brunflo. Där stannade vi till på en tältsemester för snart 20 år sedan och gjorde ett återbesök för 10 år sen och campingen är fortfarande lika pittoresk och mysig. Det är en enkel camping som har allt vad man behöver. När man kommer dit hittar man en plats och sedan kommer värdskapet och tar betalt på kvällen. Vill man ha en stuga är det bara att ta en om nycklarna står i dörren. Campingen ligger i en sluttning, så det kan vara lite lurigt att parkera rakt, men vi hittade en mysig plats som inte fastnade på bild.

Tredje gången gillt såg vi till att göra en promenad i området. Vi promenerade bort till Lockne kyrka och något som vi tror är en liten kyrkby som fanns i närheten.

Lockne Kyrka
Kyrkby?

Här och där fick vi så vitt syn på Locknesjön på vår promenad. Locknesjön har bildats i gropen efter ett meteoritnedslag. I närheten finns även ett meteoritcenter att besöka om man vill studera detta närmare, men det var inte öppet för tillfället. Vid vårt besök för tio år sen hamnade vi bredvid några av entusiasterna kring meteoritcentret på golfrestaurangen vid Storsjöbygdens Golfklubb och fick information om detta som vi troligen inte hade plockat upp annars. Spännande vad man får lära sig när man är ute och reser, och vem vet, vid nästa besök om tio år kanske meteoritcentret är öppet så vi får gjort ett besök!

Vy till Locknesjön.

Efter natten på Ångsta Camping åkte vi vidare med fulladdade batterier och tomma och fulla tankar mot Östersund där vi fyllde upp kylskåpet och sen var det dags för Vildmarksvägen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.